Baby we were born to run.
Nu tror jag att jag börjar bli sjuk.. jag har sprungit 3 gånger den här veckan! Och jag har förvånat mig själv, för jag gillar det faktiskt! Det känns ungefär som ett beroende, så fort jag har kommit hem och duschat så har känner jag att jag vill ut igen. Och dessutom så klarade jag av att springa nästan 1,5 km utan att stanna idag! det kanske inte låter så mycket, men för er som känner mig och vet att "Linda Nygren springer inte", ni vet att det är något extra för att vara jag!
Okej, nog om rännandet i skogen.
Jag har haft ruskigt ont i en visdomstand som är påväg upp. I måndags så vaknade jag med att det gjorde ont i höger käke.. inte så mkt med det tänkte jag.. tar några ipren och sen så går det väl över. Men icke! Följande dagar och nätter gick jag på ständig dos av både ipren och alvedon, nästan utan att det hjälpte. Nattetid vaknade jag av smärtan, och det var inte långt ifrån att jag bröt ihop just för att det gjorde så ont.
Patrik tyckte att jag skulle ringa tandläkaren.. sagt och gjort.. jag fick en tid i fredags, jag gick dit... tandläkaren torterade mig med en nål under tandköttet och sprutade lite koksalt.. jag frågade då om smärtan skulle gå över. "Om några dagar" var svaret jag fick. Då var tårarna nära ska jag säga.. fy tusan! Det var ju för att bli av med smärtan som jag gick dit! Inte för att få rådet om att fortsätta med värktabletterna och komma tillbaka efter helgen om det fortfaranade gjorde ont. 650:- tog de för det också! För lite koksalt! Ha! Det hade jag ju kunnat gjort själv.. och gjort något roligt för pengarna istället...
Trots att jag inte vill medge det, så har smärtan faktiskt gått över lite.. till mer uthärdig smärta. Men jag är fortfarande bitter. Jag tänker då aldrig gå tillbaka till den tandläkaren.
Dessutom längtar jag hem. Jag skulle kunna ge vad som helst för att få fira påsken i Fanbyn. Men inte det, jag har praktik fram till 16 på långfredagen och börjar 13 på annandag påsk. Och resekassan är tom.
Jag hoppas att jag får jobba i Hemtjänsten i sommar.. men det var tydligen inte så säkert. Bara nästan. Men chefen kunde inte lova något. Får ringa honom i veckan och be om ett besked.
Ge mig sommar, ge mig glädje, ge mig mina vänner!
Okej, nog om rännandet i skogen.
Jag har haft ruskigt ont i en visdomstand som är påväg upp. I måndags så vaknade jag med att det gjorde ont i höger käke.. inte så mkt med det tänkte jag.. tar några ipren och sen så går det väl över. Men icke! Följande dagar och nätter gick jag på ständig dos av både ipren och alvedon, nästan utan att det hjälpte. Nattetid vaknade jag av smärtan, och det var inte långt ifrån att jag bröt ihop just för att det gjorde så ont.
Patrik tyckte att jag skulle ringa tandläkaren.. sagt och gjort.. jag fick en tid i fredags, jag gick dit... tandläkaren torterade mig med en nål under tandköttet och sprutade lite koksalt.. jag frågade då om smärtan skulle gå över. "Om några dagar" var svaret jag fick. Då var tårarna nära ska jag säga.. fy tusan! Det var ju för att bli av med smärtan som jag gick dit! Inte för att få rådet om att fortsätta med värktabletterna och komma tillbaka efter helgen om det fortfaranade gjorde ont. 650:- tog de för det också! För lite koksalt! Ha! Det hade jag ju kunnat gjort själv.. och gjort något roligt för pengarna istället...
Trots att jag inte vill medge det, så har smärtan faktiskt gått över lite.. till mer uthärdig smärta. Men jag är fortfarande bitter. Jag tänker då aldrig gå tillbaka till den tandläkaren.
Dessutom längtar jag hem. Jag skulle kunna ge vad som helst för att få fira påsken i Fanbyn. Men inte det, jag har praktik fram till 16 på långfredagen och börjar 13 på annandag påsk. Och resekassan är tom.
Jag hoppas att jag får jobba i Hemtjänsten i sommar.. men det var tydligen inte så säkert. Bara nästan. Men chefen kunde inte lova något. Får ringa honom i veckan och be om ett besked.
Ge mig sommar, ge mig glädje, ge mig mina vänner!
Även en blind höna...
För någon helg sedan så var systeryster här på besök, då nämnde jag en liten sak för henne... att jag skulle börja springa. Svaret jag fick var: HAHAHAHAHAHA!
Tack för förtroendet kära syster!
MEN, nu är det så att jag precis har kommit hem från min lilla runda ute på Björnön.. hade bättre kondition än jag trodde.. men sämre än vad den borde vara!
Jag, liksom många av de jag känner, trodde inte på att jag ens visste hur man gjorde när man sprang. Men nu är det bevisat:
Linda Nygren vet hur man gör det!
Tack för förtroendet kära syster!
MEN, nu är det så att jag precis har kommit hem från min lilla runda ute på Björnön.. hade bättre kondition än jag trodde.. men sämre än vad den borde vara!
Jag, liksom många av de jag känner, trodde inte på att jag ens visste hur man gjorde när man sprang. Men nu är det bevisat:
Linda Nygren vet hur man gör det!
