Om sanningen ska fram så får den ljuga.

Lena har åkt hem, Patrik är på julbord och själv sitter jag här i lägenheten och inser efter Idol att mitt flickhjärta fortfarande tycker om Westlife. Herregud kan man ju tycka, men man måste vara sann för sig själv. Och det är jag minsann. Pojkband, det är grejer det!

På måndag kommer systeryster hit, det ska bli underbart! Julkonsert, julmarknad, julklappsshopping och julbak. Ska det vara minijul så ska det. Årets julafton kommer kännas konstigt. Vem ska jag smyga till på morgonen? Vem ska stå med mig och vänta på tomten? Vem ska sjunga halvfalskt framför pianot? Vem ska somna med pappa i soffan framför Kalle Ankas Jul, och vem ska skråla med i "Askungen"?


Är det nu det är dags att inse att livet förändras? Att vuxenlivet knackar på axeln? Det skrämmer mig litegrann. Samtidigt som jag vill skynda på åren tills dess att alla får fira jul tillsammans igen. Förhoppningsvis i Samsta, om jag nu lyckas övertala Patrik att flytta dit. Då blir det julstämning och julmys deluxe.

Och nej, jag har inte önskat mig något Slime i år. Har fortfarande slimet kvar!

Avslutar med Patriks ord från firmajulbordet: Det är ju gratis!

RSS 2.0