Linda

Och så var allt besök slut! Har haft folk här på besök från den 21:a februari tills igår. Nonstop. Dock så byttes min familj ut mot Patriks i tisdags. Därav uteblivet bloggande.

Det var trevligt att ha folk på besök, speciellt mor, far och syster. Det är ju som sagt min småknasiga familj som förgyller vardagen.

I hela mitt liv har jag blivit utbytt. Alltid fått vänja mig vid att mina närmaste hittar nya vänner och glömmer bort mig. Det är därifrån jag har min osäkerhet. Att jag aldrig duger. Att det alltid finns någon bättre än mig. Därför får jag ibland en känsla av att jag bara väntar på den dagen Patrik hittar någon bättre. Att det underbara liv jag har nu bara är en illusion som kan komma att spricka när som helst. Min största rädsla är i Sverige nu.

För mycket information gör en flicka ledsen.
Osäker.

Men:

"my baby gives me the love i've looked for all my life
he's the only guy that i would take for my man
our relationship is good yeah it's one of it's kind
but i've gotta leave my troubles behind

my baby loves me when i'm down and out
my baby loves me when i'm up and shining
don't want to scare him away from me
oh, how i love him"